Polish my shoes

"Tio liter rödfärg...ah till pricken"

Vaknade i fredags morse med en stor jävla böld mellan ögonbrynen, andra skulle kanske kalla det en finne men faan...kände mig deformerad och lite som Peter Magnusson i hans Kishti sketch när han köper tio liter rödfärg till pricken. Har inte haft nån finne på länge så det dök ju lägligt upp en gigant nu, hade inte brytt mig egentligen men nu skulle jag ju svepa ut i Kings Heads anrika lokaler för första gången på flera månader.
Yes ni hörde rätt, jag och Patsy hade till sist, efter månader i mjukisbyxor framför tvn, fått tummarna ur och kravlat oss ur bekvämligheten. Insikten om att det gick utför för oss och vårt sociala liv var en stor del av beslutet men nu skulle vi ut iallafall. Lyckades samla ihop två andra tappra soldater, Vesslan och Anja, och träffades hemma hos mig för fördrinkar.

Det var en väldigt konstig känsla att gå runt Madrix knuten och in på gården där Kings Heads entre ligger gömd. I vanliga fall är det förknippat att se kedjan som avgränsar kön men efter att ha konstaterat att Tony inte stod i dörren så kunde jag andas ut inför möjligheten att behöva vara med om någon pinsam process med honom. Fan att det ska vara så svårt fortfarande.
Kvällen fortskred, drinkar dracks och dansgolvet intogs där vi frotterade oss med Hässleholms finest i diskoteksdans (eller som Bertil säger ; diskande). Jäklar vad jag skrattade, folk är inte kloka. Kvällen nådde sin peak när Anja träffade en bekant rödhårig tvåmeters snubbe.
Patsy och jag drog efter ett tag mot Sharkys för att se om Protesmannen var där men vände snart om och besökte Freds för den obligatoriska nattmaten innan hemgång.
Där inne sitter en kvinna som jobbar på sjukhuset. Hon har jobbat där så länge jag vet och garanterat sen hon var ung (nu är hon i 45 års åldern) eftersom hon fortfarande sminkar, klär sig och pratar som om hon var 17. Håret är sönderblekt vitblont i utdragna upptuperade lockar, massa svart runt ögonen med mascara som kletat så det ser ut som spindelben, brunspacklad foundation som, för att låna ett utryck från Victor, krackelerar om hon ler. Djup urringning och ljusa blå jeans med vulgära höga klackar till.
Om det ändå stannat där, att hon var en föredetting utan stilkoll, det som gjorde att jag fann mig själv stå och stirra med fasa på henne var hennes skrikande fjortis argumentation med en man i hennes egen ålder. Hon har fastnat mentalt i det som var och sporrades bara av de yngres roade uppmärksamhet. Sen kom det nån ung jävla gris till nöjesjournalist på Nsk och försökte medla och hon solade sig i glansen. Stackars stackars sate.
Efter en del gruppterapi för min och Karin på gräset här mellan våra hus där vi avhandlade det gamla ämnet män så var det sänggående.

Har varit på gruppmöte på HKR idag, stack hem redan innan tolv så allt är prima. Ska börja en Yoga kurs med patsy ikväll, ska bli jäkligt underhållande, är som bekant smidig som ett kylskåp. Risken för skrattattack är överhängande så jag hoppas på sköna människor som gärna får vara ännu osmidigare än mig...

Jag funderar på att avfärga mitt hår, jag är sjukt avundsjuk på Mikes hårfärg nu, vi har ju samma i vanliga fall...eller ja, den färg som jag egentligen har. Kommer knappt ihåg hur jag ser ut i det eftersom jag inte haft den på flera år. Men hans är askbrunt och nu efter sommaren så är det vackert nötbrunt med lite rödare slingor i det...det är fan inte rätt att min bror har snyggare hår än mig. Nä precis. Så nu vill jag nog avfärga mitt och få det i ungefär den typen. Yes. Reboot för mig. Det började med att jag ditchade mina blågröna färgade linser som jag haft sen jag började gymnasiet och nu ska jag snart avveckla det svarta håret också och antagligen min lugg som hängt med alltid. Au neutral, så som jag egentligen är menad att se ut. Fast sminkväskan håller jag krampaktigt fast vid, den får ni bända ur mina döda fingrar.

Ska kila och flexa lite muskelgrupper nu och hitta inre lugn. fat chance.

Adieu