Breaking news




Kära damer och herrar, det är med stor glädje jag härmed annonserar att min älskade Jens och jag kommer återförenas i sommar. Jag hyser nån fjortis beundran för honom, älskar honom glupskt rent av. Det är jens lekman vi pratar om givetvis och anledningen till att jag skuttar omkring med ett leende på läpparna är att Roskilde har precis meddelat att han kommer spela där i sommar. I en annars rätt lång bandlista så lyser han ändå bland många av de andra banden, så mycket mer intressant. Hans musik får mig att drömma mig bort och känslorna löser av varandra allt eftersom han levererar klarhet efter klarhet. Ni får kedja mig vid bajamajorna om ni ska ha mig till att missa hans spelning.

On another note...klipp och färg imorse. jag är svart igen och känner mig på nytt hel. även luggen sitter där den brukade vara en gång, inte längre nedanför näsan. slipper gå runt med hässleholms frillan längre vilket borde göra vilken tomte som helst glad.

And on another note...Andy flyttade ut igår. Ahh..golvyta, soffan för mig själv, friheten att sova med öppet fönster, befrielsen från sladdhelvetet överallt, fri yta på handfatet och inga vita strumpor kastade på golvet...oh what a bliss...däremot så får jag ju sakteliga vänja mig vid att sova själv igen, att ingen är där när jag kommer hem och att leva amish. yes, Amish, som i utan- elektricitet-tillbaka-på-1800talet-kör-häst-och-vagn Amish. Nu är nämligen alla elektriska prylar borta och jag har fått återgå till min stora låda till tv utan fjärrkontroll. En tv man måste springa fram och trycka på för att byta kanal, som om man trycker för hårt på - volymknappen för att sänka galopperar iväg och sänker sig till absolut tystnad eller dunder. Åh denna ovisshet. Lika spännande varje gång att se vad den känner för. Man måste ha en viss teknik som jag sa till Ullan igår, för att därefter snubbla över tv sladden. Man får inte bli kaxig!;) Ingen dator hemma heller vilket är ett större handikapp men jag ska nog överleva det ett tag till tror jag.

Punkt nummer tre i protokollet, jag skulle ha ventilationskontroll i måndags och steg upp tidigt som fan (halv åtta. hrm) för de skulle komma mellan 8-16 och ville ju inte riskera pinsamheten i att jag skulle ligga och sova när de kom. oh my. vid tre så hade de fortfarande inte kommit och med irritationen rivande i kroppen som vanligt så bestämde jag mig för att duscha. När jag står i duschen så hör jag dörren slås igen och förutsätter att det är andy som kommit hem tidigt eller att den blåst upp efter att Patsy gått hem, men när jag steg ur badkaret och kom ut i hallen så var dörren stängd och ingen Andy syntes till. Jag skulle precis gå in i badrummet igen och när jag passerar ytterdörren så ringer det på dörren och jag anar ju det värsta men öppnar trevande. Mycket riktigt så står det en ventilationsman plus en vaktmästare utanför min dörr. Jag öppnar i en minimal rosa handduk och en såndär tjusig turban på huvudet som bara vi tjejer kan arrangera. Jag rodnar. Jag håller krampaktigt tag i handduken som jag är pinsamt medveten om knappt täcker bakdelen och som envisas med att vilja glida ner. Kul att näcka framför vaktmästaren. Jävla kul. Så med blossande kinder släpper jag in dem och rusar in i badrummet igen och klär på mig. När jag kommer ut igen så droppar ventilationskillen " det var trevligare när du mötte mig i bara handduken". slempropp. när jag börjar känna hur ögonen smalnar till springor och leendet stelnar så fortsätter det "jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag säger det" och så är de båda slemmen muntra och jovialiska i bästa jeltsin stil. huh... jaja det gick över snabbt men helvete. vad är det för jävla värld jag lever i?!haha ganska komiskt nu i efterhand men va fan...

det blir kycklingsallad idag. kunde inte ha längtat mer.

Eddie

Cheek to cheek

Så har ännu en helg passerat. Hade ställt in mig på the friday mys under fredagen men sen kom det ett erbjudande om sexparty och därefter utgång som efter lite övervägande tedde sig betydligt mer frestande. Jag och Patsy var sena som vanligt när vi trädde in på festen så de hade redan börjat men efter en snabb blick runt rummet så konstaterar jag att där är väldigt mycket folk och endast en minoritet har jag träffat förr. Ångest. Ångesten stegras när jag inser att majoriteten dessutom är danskar och därmed talar grötig danska, något som jag har extremt svårt att förstå. Hatar sexpartyn, intresserar mig inte över huvud taget att klämma och känna på vibrerande plastkukar och gnida in händerna i värmande oljor. Hu. Som ni hör så var jag inte så positivt inställd men installerade mig snart vid ett bord och med ett glas vitt i handen så kändes det aningen bättre.

Förfesten var kanske ingen hit och jag vet inte om jag skulle vilja påstå att det som följde var det heller. Jag och Anja gick till Kings Head lite i förväg och när jag rundar hörnan så står givetvis Las Vegas mannen i dörren, han som jag inte verkar kunna undvika. När han får syn på mig så nästan springer han in och följaktligen så får den andra stackars vakten ta hand om oss. Fy fan. Underbart att man har gjort ett sånt bestående intryck!haha Jag blir knäpp på den här sjuka småstaden och saknar definitivt anonymiteten! Resten av kvällen spenderades springande in och ut med en smoke i handen, dansandes, fascinerat tittande på folks dansstilar och hela tiden gräsligt medveten om hans närvaro. Sudda han nu.

Under lördagen så kom Anja och Lin hit, hade sparkat ut Andy för kvällen, och vi hade knytkalas framför Eurovision. Fy helvete vad arg jag blir. Vilket jävla skitprogram.

Jobbet ringde imorse men jag valde att trycka bort dem. Jag visste ju att de ville att jag skulle komma omedelbart och fem över sex på morgonen så känns det inte så jäkla frestande, speciellt inte när jag inte varit inställd på att jobba. Hör de av sig dagen innan så är det lugnt men det är så jävla störande när de väntar sig att jag ska ställa mig i givakt och infinna mig omedelbart. Nån respekt för ens egna liv får man ha, de utnyttjar en redan som det är när man är timanställd men jag är glad att jag har något att gå till vissa dagar. Det är jag extremt tacksam för.

Sitter och väntar på ventilationsgubbar som ska kontrollera alla ventilationstrummor och liknande i lägenheten,chockerande nog så har jag tre stycken i min etta.

Jag fasar mer och mer för festen nästa helg. Jag är plågsamt medveten om hur illa till mods jag kommer känna mig med dem men men, det blir kanske bra. Det är ofta när man minst väntar sig det som det blir som bäst. Men åh.

Eddie

Dagens känsla

Today's Blandband

• You have killed me - Morrissey
• White Wedding - Billy Idol
• Cheek to Cheek - Sahara Hotnights
• Like a Rolling Stone - Bob Dylan
• Pipedown - Babyshambles
• Bling - The Killers
• One piece at the time - Johnny Cash
• First class riot - The Tough Alliance
• 1000 nights of thunder - Alphabeat
• Civil War - Guns n' Roses
• She's so Untouchable - Johnny Thunders
• Fuck the Pain away - Peaches

Trots regnet så känner jag mig nyförälskad, i vad vet jag inte men det ligger och spirar i bröstkorgen idag. Det är samma känsla som när man just har gått från det där första mötet med någon, det där pirriga och fnissiga, förväntan och andnöd, fingrar som trycks mot nykyssta läppar...

Eddie

Kill bill

Det är dags att ta död på honom. Jag har under några veckor nu suttit och funderat på hur min story ska ta sig uttryck, var den är på väg men en dag när jag stod och inhalerade så kom jag på den eminenta ideén, klart han ska dö. Eller vara död rättare sagt. Vilken tillfredställelse. Hämnden är så bekväm och trygg. "Det känns tryggt helt enkelt"

Jag har vunnit över Bumling lampan efter ett och ett halv år,hah, den hänger nu och dinglar i mitt kök. Jag visste väl att det fanns hopp. Min lägenhet har fått fler tillskott, en knallgrön fåtölj som min bror avskyr men som jag älskar innerligt. Nu är det bara köksbordet som ska dit och sen måla och tapetsera lite till, sen kanske jag kan lugna ner mig.
På tal om brodern, han retar mig till vansinne. Han måste ut!

Kommande lördag kommer bjuda på Eurovision kväll hemma hos mig. Ja, jag vet, det är smaklöst och dåligt men det är just det som vi älskar. Det ska ses. Jag ska håna, förfasas och samla inspiration från schablonerna. Hoppas Eirikur kommer vidare. Jag behöver se han live för att få tidernas bästa skratt tror jag.

Tydligen hembjuden på fest med machomännen nästa helg. Fuck.

Eddie

Seriegubbar

Veckorna flyger förbi, är redan en bra bit in i Maj och SIESTA! närmar sig med två veckor kvar bara.

För någon vecka sen så kände jag för första gången sen jag kom hem en längtan efter London och livet där men landade snart i förnuftet och är nu åter biten av hemtrakten. När man åker genom skåne en solig dag i början på maj och rapsfälten lyser knallgula mot de gröna kullarna, bokskogarnas golv är fulla av vita blommor och vidderna sträcker ut sig mot horisonten...då vill jag inte vara någon annan stans.

Tiden som har passerat sen jag sist skrev har bjudit på en del.

Förra helgen så var det release fest på gamla Sharky's för Sleazy Joe och i brist på annat så begav jag, Vesslan och Patsy oss dit. Det är nog det mest geniala vi gjort på många sätt och vis. Det visade sig snart att ett annat band från Malmö skulle spela först och när sångaren glider förbi så inser jag att jag känner igen honom från Malmö.

Det som följde därefter var ju en mindre uppenbarelse för tre damer i sina bästa år, utsvultna på sköna män. Ett litet tag därefter så träder dessutom Protesmannen in och Patsys uppmärksamhet riktades åt ett annat håll...

det var en bra kväll på många sätt men med tråkiga konsekvenser på sätt och vis. Illusionen om mannens godhet krossades som vanligt, det är bara att inse, men are shit!;)

Men fan, Hässleholms elit letade sig ut iallafall, det var uppfriskande att vara omgiven med sköna människor med personlig stil och slippa Kings Heads homogena massa.

Jobbade hela helgen och måndagen så sen var jag så gott som stenad av trötthet på tisdagen efter valborg och sov till 13.00, något som knappt har hänt i mitt vuxna liv. NAJS!

Denna helgen har bjudit på Kings Head trots att jag helst inte vill sätta min fot där. Tog igen mig från förra helgen när jag inte kunde dricka så det blev kanske lite väl mycket på den fronten men jag hade roligt iallafall utan att behöva yttre stimulans.

Träffade machomännen, åh fan, skrattet bubblar inom mig större delen av tiden när jag ser dem kralla sig, bröla och framhäva sig själva hela tiden i bästa macho man stil. Blev positivt överraskad över honom iallafall, han som jag en gång tyckte om men tvingades inse var ett rötägg har nu börjat om.
Men förklara detta för mig, varför ser jag alla som seriegubbar? de är karikatyrer, förstärkta och nästan förlöjligande emellanåt?! är det den tråkiga omgivningen som tvingar dem att lägga sig till med diverse egenskaper och utseenden som gör det svårt att ta dem på allvar? Är jag också, skrämmande nog, också sedd som något sjukt orginal eller är det bara jag som ser världen på det här viset?

Det är i vilket fall klart att Feathery Strokern måste utforskas, mysteriet och spekulationerna runt honom bara ökar hela tiden, tror inte jag kan slappna av förrän jag hittat nyckeln till gåtan.

Kvällen i övrigt bjöd på en man i mina glittriga stilettklackade pumps, dans, en manlig yo-yo hälsning, en barndomskompis, läskiga 150cm män i randiga tröjor och svängande höfter, ett gästspel från en pest eller kolera psykopat och en vacker man i mustasch som jag inte sett sen gymnasiet.
Vi syns.

Eddie.

ps.bilder kommer hädanefter läggas upp på http://wilserin.bilddagboken.se ds.