Du kan köpa vingar för pengarna
Festivaldax har gått av staplen i storstaden Hässleholm. Allt är gemytligt och staden invaderas av folk från bygden. Fy fan. Det kan vara årets värsta event. Bristen på band fick mig nästan att sakna Joddla i år, det borde säga allt. Det bästa var Corona erbjudandet på OSCAR utan tvekan...som hittat, latinamerikansk musik spelades i loungen och medelålders piffiga damer i permanentat hår, brunkräm och rynkig urringning kunde inte stå emot rytmen och sågs dansa passionerat här och där.
Folket kan ha gjort hela festivalen. Det är sällan man får se så mycket excentriskt och fult folk och som bekant gör inget mig så munter som just det.Droppen som fick mig att vända klackarna hemåt pinsamt tidigt var när ett uselt coverband rev av "Du kan lita på mig". Jag trodde att det var slut där, att allt skulle ordna sig men nästa låt visade sig vara "Köpa vingar för pengarna" och folk började digga, dansa och allmänt förnedra sig...då var måttet rågat för fröken Edina. Goodbye suckers. Skärpning Hässleholm.
Folk i vimlet:
- En självutnämnd Casanova från psyket, jeez. Kunde det inte varit den pena av dem?
- En gammal vän, fetare än någonsin och med tunt stripigt fettigt hår. Behöver jag säga att jag myser över dennas misslyckanden?
- Stålmannen syntes till. Jävla mögbock. Ändå är det ett berg som kanske måste bestigas igen.
- En styck luftkånkare iförd vinröd skjorta uppknäppt lite nonchalant i halsen och armarna en halvmeter från kroppen som vanligt.
- Folk från sjukhuset. De är som kackerlacker, överallt och försvinner aldrig.
En vecka i huset i London väntar nu. Åker imorgon bitti och kommer hem på tisdagen sen för Malmöfestivalen och Raffe i synnerhet!:) Mina kumpaner på den här resan blir min ständiga vapendragare och wingman Patsy, Elin och Frida. Hoppas på lite spännande äventyr som får mig att glömma den sommar som varit. Kanske mest ser jag fram emot att träffa min Stanley. Har förberett mig med Schmackos ifall han fortfarande är bitter för att jag övergav honom. Hot och mutor är det enda som hjälper!;)
Sara flyttar till USA imorgon. Det känns som vi aldrig kommer ses igen och det är sorgligt. Är det det ödet som väntar mig med alla mina utlandsvänner? Jag saknar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar