Polish my shoes

Spricka i kristallen

Stötte ihop med en "vän" från förr igår. Skulle väl snare kunna kallas en ytlig bekant, det har slagit mig ofta på senaste tiden att där är många vänner jag inte känner på riktigt, jag vet egentligen inte vilka de är in på bara kroppen, jag vet bara lite om den bild de väljer att visa för mig men inte vilka de är när de stänger ytterdörren och är ensamma. Det gör mig sorgsen och får mig att må aningens dåligt men varför ska mitt välbefinnande vara kopplat till deras. Vi lever ju i ett alltmer individualistiskt samhälle som Peter tjatar om på föreläsningarna. Kung Kryll. Jag ser en skillnad i hur jag hanterar det idag mot för bara några år sedan, det gjorde mer ont då samtidigt som man var mer omedveten om omvärlden och därmed lite mer skyddad från att upptäcka det från första början. Sprickan i kristallen.

Sprängaren jobbade igår så jag var ju sorgligt nog tvungen att vara en vuxen kvinna och gå dit ändå och civiliserat hälsa på honom, samtidigt som jag hade hans meddelanden ringande i huvudet.

Sjukt trött idag så vi avslutar här, ska försöka plugga lite marxistisk litteratur nu..blä.