Polish my shoes

2008

Så var det tvåtusenåtta nu. Jag ser ingen anledning att göra en resumé över året som gått då det i stort sett varit händelselöst!;) det mest drastiska som hänt var väl min flytt hem från London i april, därefter har det varit städat och lugnt i fröken engströms liv.
Så vad är mina förhoppningar för det nya året?

• En snygg frisyr som inte får mig att se ut som Ronja Rövardotter
  
• Nya bekantskaper
  
• Minst en utlandsresa och helst två omgångar till London
• Se mer av mina vänner som bor på andra ställen/länder
• Bra väder i sommar på Roskilde
• En snällare Jennifer
  
• Ett nytt dressat mode växer fram med massa kläder som passar mig
• Mer tid att läsa för nöjes skull
• Den nya Sex & the City filmen är en succé
• Hitta Kalabaliken med Louis de Funes från 60-70 talet på dvd
• Vintern avtar i februari och vädret förvandlas till London regn istället för snö och iskyla
• En plötslig ansamling av bävrar och uttrar i Hässleholm
• The Strokes ger sig ut på en ny turné med nedslag i Köpenhamn/Stockholm
• Jag får oväntat mycket pengar och kan finansiera mina resor
• Fortsätter klara mina tentor på första försöket
• Mitt stambyte i badrum/kök går smärtfritt och jag slipper bo här under tiden
• Hittar ett nytt glidarjobb över sommaren eller placeras i tvätten som omväxling(ni hör, har otroligt höga ambitioner!haha)
  
• Slipper se ungdomar i mjukisbyxor eller pasteller

Har så klart en massa privatare förhoppningar också men det mesta handlar väl om livskvalitet. Ett lagom bajsnödigt ord men väldigt passande i sammanhanget. Att trivas med livet och kanske framför allt se till att saker händer är prioritet nu.

Jul och nyår passerade i ett rasande tempo och nu är det snart dags igen för Kristianstad och pluggande. Det är inte utan viss ångest som jag kommer återvända. Vi håller på med vårt stora arbete om Brottsoffer just nu och det är inga muntra saker att rota i. Jag blir så jävla förbannad ofta, speciellt när det gäller brott mot kvinnor och det bemötande som de riskerar att få. Bara det faktum att om du är prostituerad så får du skylla dig själv om du blir våldtagen är så jävla skandalöst så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har en prostituerad inget människovärde? menar man att de har mindre värde än en man som faktiskt har våldtagit sig på dom? Det behöver inte ens drivas så långt, bemötandet och hur idealiskt offer du är beror på en hel del faktorer som social status och liknande. Misshandlade kvinnor bemöts olika beroende på hur "bra" offer de är, är de villiga att anmäla sin man, lämna honom? Nej det väcker mycket känslor men det är det som gör att det blir lättare att läsa vidare om det också eftersom man drivs av viljan att förstå.

Arrivederci