Polish my shoes

Kvinna med katt

Kan någon förklara det fenomenet för mig? jag vågar nästan drista mig till att säga att en majoritet av alla kvinnor som bor ensamma har minst en katt. Till och med fucking nobelpristagaren D.L var så besatt av katter att hon skrev en bok om skönheten hos dom.
Som ni har märkt så är jag inget undantag, jag har katt och jag skulle vilja drista mig till att säga att mitt kattintresse kanske är aningen högre än majoritetens då det skrämmande nog inte förekommer ett möte med en person utan att jag inleder ett samtal om katter minst en gång. Det finns ingen aspekt av katter och deras skötsel och deras prylar som inte intresserar mig.
Man hör ju ofta hur killar pratar med fasa i rösten om hur de kommer hem till tjejer och att de naturligtvis har katt. Man skrämmer slag på folk med historier om galna kattkvinnor där katterna bara väller ut ur huset, givetvis har kvinnan långt grått hår i fläta och en fransig linneklänning. Eller kvinnor som lever ensamma hela sina liv med enbart sina katter som sällskap. Jag vet inte vad som är värst egentligen. Jag tycker kanske mest synd om de som inte har upptäckt njutningen av en silkesmjuk tass mot din kind, ett mjukt jamande när du kommer innanför dörren, skratten som följer deras knasiga upptåg och kanske allra mest känslan av att vara behövd.
För en kvinna utan barn och man så fyller kanske katten ett tomrum, en känsla av ansvar och omsorg om någon annan. Jag vet inte. Jag är bara fascinerad.

Kvinnor väljer katter och dras till deras självständighet och integritet. Män väljer stora rottweilers som penisförlängare.