Polish my shoes

Breaking news




Kära damer och herrar, det är med stor glädje jag härmed annonserar att min älskade Jens och jag kommer återförenas i sommar. Jag hyser nån fjortis beundran för honom, älskar honom glupskt rent av. Det är jens lekman vi pratar om givetvis och anledningen till att jag skuttar omkring med ett leende på läpparna är att Roskilde har precis meddelat att han kommer spela där i sommar. I en annars rätt lång bandlista så lyser han ändå bland många av de andra banden, så mycket mer intressant. Hans musik får mig att drömma mig bort och känslorna löser av varandra allt eftersom han levererar klarhet efter klarhet. Ni får kedja mig vid bajamajorna om ni ska ha mig till att missa hans spelning.

On another note...klipp och färg imorse. jag är svart igen och känner mig på nytt hel. även luggen sitter där den brukade vara en gång, inte längre nedanför näsan. slipper gå runt med hässleholms frillan längre vilket borde göra vilken tomte som helst glad.

And on another note...Andy flyttade ut igår. Ahh..golvyta, soffan för mig själv, friheten att sova med öppet fönster, befrielsen från sladdhelvetet överallt, fri yta på handfatet och inga vita strumpor kastade på golvet...oh what a bliss...däremot så får jag ju sakteliga vänja mig vid att sova själv igen, att ingen är där när jag kommer hem och att leva amish. yes, Amish, som i utan- elektricitet-tillbaka-på-1800talet-kör-häst-och-vagn Amish. Nu är nämligen alla elektriska prylar borta och jag har fått återgå till min stora låda till tv utan fjärrkontroll. En tv man måste springa fram och trycka på för att byta kanal, som om man trycker för hårt på - volymknappen för att sänka galopperar iväg och sänker sig till absolut tystnad eller dunder. Åh denna ovisshet. Lika spännande varje gång att se vad den känner för. Man måste ha en viss teknik som jag sa till Ullan igår, för att därefter snubbla över tv sladden. Man får inte bli kaxig!;) Ingen dator hemma heller vilket är ett större handikapp men jag ska nog överleva det ett tag till tror jag.

Punkt nummer tre i protokollet, jag skulle ha ventilationskontroll i måndags och steg upp tidigt som fan (halv åtta. hrm) för de skulle komma mellan 8-16 och ville ju inte riskera pinsamheten i att jag skulle ligga och sova när de kom. oh my. vid tre så hade de fortfarande inte kommit och med irritationen rivande i kroppen som vanligt så bestämde jag mig för att duscha. När jag står i duschen så hör jag dörren slås igen och förutsätter att det är andy som kommit hem tidigt eller att den blåst upp efter att Patsy gått hem, men när jag steg ur badkaret och kom ut i hallen så var dörren stängd och ingen Andy syntes till. Jag skulle precis gå in i badrummet igen och när jag passerar ytterdörren så ringer det på dörren och jag anar ju det värsta men öppnar trevande. Mycket riktigt så står det en ventilationsman plus en vaktmästare utanför min dörr. Jag öppnar i en minimal rosa handduk och en såndär tjusig turban på huvudet som bara vi tjejer kan arrangera. Jag rodnar. Jag håller krampaktigt tag i handduken som jag är pinsamt medveten om knappt täcker bakdelen och som envisas med att vilja glida ner. Kul att näcka framför vaktmästaren. Jävla kul. Så med blossande kinder släpper jag in dem och rusar in i badrummet igen och klär på mig. När jag kommer ut igen så droppar ventilationskillen " det var trevligare när du mötte mig i bara handduken". slempropp. när jag börjar känna hur ögonen smalnar till springor och leendet stelnar så fortsätter det "jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag säger det" och så är de båda slemmen muntra och jovialiska i bästa jeltsin stil. huh... jaja det gick över snabbt men helvete. vad är det för jävla värld jag lever i?!haha ganska komiskt nu i efterhand men va fan...

det blir kycklingsallad idag. kunde inte ha längtat mer.

Eddie