Don't be cruel

Så stundar midsommar och fest i nåt hus Abbekås med några. Najs. Jag har onda aningar dock men det är säkert inget att fästa sig vid. Rapport följer efter avklarad helg.

En och en halv vecka kvar till Roskan nu...väldigt mycket på inköpslistan att ticka av fortfarande. Väldigt mycket. Läste nån 15 dagars väderprognos, molnigt och regnigt första dagarna. Fasen, ska mitt paddington regnställ verkligen behöva luftas? Det ligger ju så bra där i röran på vinden.

Var på IKEA i dagarna med Andy. Såg skyltarna till Ödåkra och Björka och tänkte på historierna om gangsters och sprängda kiosker som Sofia berättat om hemtrakten.

Börjar jobba heltid på måndag. Mög. Stationerad nere på psyket...som vanligt.

Tror det var allt men som sagt, uppdatering efter helgen om fredagens events.

Kärringkramar,
Eddie

Modette.se

Bilder från http://facehunter.blogspot.com

Jag kom över en ny sajt, Modette, innan idag och slukade snabbt innehållet. Modesajter och modebloggar har ofta en extrem kort livslängd i mina ögon och tenderar att irritera men nu har jag blivit en glad Modette själv. Komplett med stildagbok och blogg. Ja ni får piska mig för mitt förräderi.

Facehunter är en annan drog. Bilderna från London får mig att nicka drömmande och tänka tillbaka på en annan verklighet. Hittade dessutom en bekant bland bilderna, näst intill komiskt.

See ya, lieblings.

Eddie

I will bring you down bitch, I will bring you down...

















Knappa 2,5 veckor till Roskilde nu. Nästan så svetten bryter ut på överläppen när jag tänker på det, eller så är det möjligen värmeböljan som orsakar perspirationen. Ett år av väntan, längtan och bultande hjärta. Nu är det snart. Ja jävlar compadres.

Min hjärtefråga denna frågan är krossade hjärtan och svek. Orden som yttrades över Napoleon bakelsen på tant fiket Bjärnors "Nu är min saga slut, det finns inget kvar för mig." Tårarna som rann sakta och förtvivlat när jag fick veta att min vän förlorat hoppet, tilliten och tron på det goda hos andra. Den akuta smärtan i magtrakten som fick mig att ligga apatisk och stirra in i väggen och hur det kändes som om en stor trästock låg över bröstkorgen och hindrade min andning. Det spelade ingen roll att det inte var jag som blivit sviken, som blivit lämnad för någon annan, som förlorat hoppet. Det gjorde så in i helvete förbannat ont i alla fall, det var som att slussas tillbaka till en annan tid när jag blev krossad och det är smärtsamt att veta att hon har det värsta framför sig. Det värsta är inte beskedet som arslena ger en utan det som kommer därefter, processen och sorgen. Jag känner ett visst hat mot manssläktet just nu. Jävla förbannade svin. Ändå var det Stålmannen som dök upp i tankarna när jag låg där ihopkrupen, att jag kanske borde ringa honom och få bevisat för mig att jag fortfarande fungerar, att jag fortfarande känner annat än ilska men kanske mest för att jag behövde närhet och bli distraherad. Anyway, kom i min väg och var ett svin så jag kan få utagera lite ilska. Tjockasmocka till alla otrogna jävlar. Det är nästan så jag sträcker mig efter min tegelsten till Simone de Bouvoir nu igen.

P3 är min nya drog. Har varit ledig tre dagar denna veckan och P3 har stått på hela dagarna. Det är en fin blandning av 75% bra program/musik och 25% ren jävla skit.Fick tips om Horatio Canes oneliner

Jacquie hörde av sig, jag ska kanske vara i London två veckor i slutet av augusti och bo med pojkarna. Oh Stanley, oh Dudel... hoppas det går att lösa med jobbet och skolan här för jag vill verkligen åka och jag vill verkligen ha semester innan jag börjar plugga igen. De betalar biljetterna och smaskiga £100pw. "Hur är det att köra den?- NAJS!" Så vi får se vad som händer.


Eddie

SIESTA!



Jag jobbar och jag sover. Det är det jag gör. Men nu har jag lyckats snörvla till mig också och blivit sjuk. Excellent. Ni vet hur det är, när man börjar bli lite krasslig så tycker man inte att det är så farligt utan nästan välkomnar chansen att få vara hemma några dagar och vila ut, men någon dag in i det så inser man att man inte ska önska efter sådana saker för då ligger man där utslagen med rinnande ögon, halsont och täppt näsa och känner sig allt annat än utvilad. Oh well...det får räcka med självömkan nu.

Förra helgen bjöd på SIESTA! här i Hässleholm och oh boy....vilken succé. Shout out louds, Moonbabies, The Concretes, The Consequences, Asha Ali, Peps, Svenska Akademien, Ed Harcourt, Jesse Malin, Mustasch, Sahara Hotnights, Salem al Fakir, Promoe...Den största besvikelsen var utan tvekan Svenska Akademien som bjöd på en extremt ljummen show och ljummen ny musik. Det var strålande solsken och rödbrända kroppar överallt, drickan gled tacksamt ner i strupen och det började kännas som att sommaren var här och festivalen nära. Jag har väl sällan sett så mycket normalt folk i Hässleholm, folk med snygg stil. Jag föreslår att vi importerar dem och exporterar resten som gör ont att titta på. Man märkte genast vilka som var utifrån, de var mer sociala, öppna och mer party...vi hässleholmare är som bekant tillknäppta, otrevliga och trista på hemmaplan. Ser fram emot nästa år. Skvaller från festivalen då!

• En viss man som bor här i kvarteren var ute och kånkade luft varje gång man såg honom, han såg dessutom att ha gått upp 5kg minst och med en dubbelhaka som han försökte dölja under skäggväxten. Mig lurar du inte attan!
• Mårten aka. Promoe sågs vandra runt två skitar hög på området i ett par väldigt pastelliga baggy jeans. Senare sågs han med ett mjukdjur vid namn Hasse i famnen. Hardcore. Bild bevis finns.
• Fittjävlen är fortfarande störande. Blodet kokar.
• Mustasch's trummis lider av gluten allergi och fick springa på dass under spelningen. Bajsmannen.
• En styck Gul Gubbe sågs svida om utanför entren till SIESTA! till sin trademark overall.
• En äldre man i sena 30 års åldern, nyss hemkommen från en utlandsresa limmade på tjejerna och de simmiga ögonen saknade helt fokus. Hans person saknar självdistans och insikt.
• En Protesman besökte festivalen båda dagarna och hör och häpna, han bar sina trademark röda och blå tshirtar. Vilken tur att festivalen varade i två dagar så han fick chans att visa upp dem båda. Blir ju svårt att välja annars menar jag...

Patsy, Vesslan och en styck Mia har flytt till Tyskland för lite headbanging. Rapporter därifrån skvallrar om regn, enbart tyskar och inga hunkar när i sikte. How will this end...En månad knappt till Roskilde Festivalen nu. Tält är fixat, ska mysa in mig i ett sexigt tvåmanna tält alldeles själv...bäst så.

Sofia! När kommer du till Skåne?? Miss you darling!

Edina

Breaking news




Kära damer och herrar, det är med stor glädje jag härmed annonserar att min älskade Jens och jag kommer återförenas i sommar. Jag hyser nån fjortis beundran för honom, älskar honom glupskt rent av. Det är jens lekman vi pratar om givetvis och anledningen till att jag skuttar omkring med ett leende på läpparna är att Roskilde har precis meddelat att han kommer spela där i sommar. I en annars rätt lång bandlista så lyser han ändå bland många av de andra banden, så mycket mer intressant. Hans musik får mig att drömma mig bort och känslorna löser av varandra allt eftersom han levererar klarhet efter klarhet. Ni får kedja mig vid bajamajorna om ni ska ha mig till att missa hans spelning.

On another note...klipp och färg imorse. jag är svart igen och känner mig på nytt hel. även luggen sitter där den brukade vara en gång, inte längre nedanför näsan. slipper gå runt med hässleholms frillan längre vilket borde göra vilken tomte som helst glad.

And on another note...Andy flyttade ut igår. Ahh..golvyta, soffan för mig själv, friheten att sova med öppet fönster, befrielsen från sladdhelvetet överallt, fri yta på handfatet och inga vita strumpor kastade på golvet...oh what a bliss...däremot så får jag ju sakteliga vänja mig vid att sova själv igen, att ingen är där när jag kommer hem och att leva amish. yes, Amish, som i utan- elektricitet-tillbaka-på-1800talet-kör-häst-och-vagn Amish. Nu är nämligen alla elektriska prylar borta och jag har fått återgå till min stora låda till tv utan fjärrkontroll. En tv man måste springa fram och trycka på för att byta kanal, som om man trycker för hårt på - volymknappen för att sänka galopperar iväg och sänker sig till absolut tystnad eller dunder. Åh denna ovisshet. Lika spännande varje gång att se vad den känner för. Man måste ha en viss teknik som jag sa till Ullan igår, för att därefter snubbla över tv sladden. Man får inte bli kaxig!;) Ingen dator hemma heller vilket är ett större handikapp men jag ska nog överleva det ett tag till tror jag.

Punkt nummer tre i protokollet, jag skulle ha ventilationskontroll i måndags och steg upp tidigt som fan (halv åtta. hrm) för de skulle komma mellan 8-16 och ville ju inte riskera pinsamheten i att jag skulle ligga och sova när de kom. oh my. vid tre så hade de fortfarande inte kommit och med irritationen rivande i kroppen som vanligt så bestämde jag mig för att duscha. När jag står i duschen så hör jag dörren slås igen och förutsätter att det är andy som kommit hem tidigt eller att den blåst upp efter att Patsy gått hem, men när jag steg ur badkaret och kom ut i hallen så var dörren stängd och ingen Andy syntes till. Jag skulle precis gå in i badrummet igen och när jag passerar ytterdörren så ringer det på dörren och jag anar ju det värsta men öppnar trevande. Mycket riktigt så står det en ventilationsman plus en vaktmästare utanför min dörr. Jag öppnar i en minimal rosa handduk och en såndär tjusig turban på huvudet som bara vi tjejer kan arrangera. Jag rodnar. Jag håller krampaktigt tag i handduken som jag är pinsamt medveten om knappt täcker bakdelen och som envisas med att vilja glida ner. Kul att näcka framför vaktmästaren. Jävla kul. Så med blossande kinder släpper jag in dem och rusar in i badrummet igen och klär på mig. När jag kommer ut igen så droppar ventilationskillen " det var trevligare när du mötte mig i bara handduken". slempropp. när jag börjar känna hur ögonen smalnar till springor och leendet stelnar så fortsätter det "jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag säger det" och så är de båda slemmen muntra och jovialiska i bästa jeltsin stil. huh... jaja det gick över snabbt men helvete. vad är det för jävla värld jag lever i?!haha ganska komiskt nu i efterhand men va fan...

det blir kycklingsallad idag. kunde inte ha längtat mer.

Eddie

Cheek to cheek

Så har ännu en helg passerat. Hade ställt in mig på the friday mys under fredagen men sen kom det ett erbjudande om sexparty och därefter utgång som efter lite övervägande tedde sig betydligt mer frestande. Jag och Patsy var sena som vanligt när vi trädde in på festen så de hade redan börjat men efter en snabb blick runt rummet så konstaterar jag att där är väldigt mycket folk och endast en minoritet har jag träffat förr. Ångest. Ångesten stegras när jag inser att majoriteten dessutom är danskar och därmed talar grötig danska, något som jag har extremt svårt att förstå. Hatar sexpartyn, intresserar mig inte över huvud taget att klämma och känna på vibrerande plastkukar och gnida in händerna i värmande oljor. Hu. Som ni hör så var jag inte så positivt inställd men installerade mig snart vid ett bord och med ett glas vitt i handen så kändes det aningen bättre.

Förfesten var kanske ingen hit och jag vet inte om jag skulle vilja påstå att det som följde var det heller. Jag och Anja gick till Kings Head lite i förväg och när jag rundar hörnan så står givetvis Las Vegas mannen i dörren, han som jag inte verkar kunna undvika. När han får syn på mig så nästan springer han in och följaktligen så får den andra stackars vakten ta hand om oss. Fy fan. Underbart att man har gjort ett sånt bestående intryck!haha Jag blir knäpp på den här sjuka småstaden och saknar definitivt anonymiteten! Resten av kvällen spenderades springande in och ut med en smoke i handen, dansandes, fascinerat tittande på folks dansstilar och hela tiden gräsligt medveten om hans närvaro. Sudda han nu.

Under lördagen så kom Anja och Lin hit, hade sparkat ut Andy för kvällen, och vi hade knytkalas framför Eurovision. Fy helvete vad arg jag blir. Vilket jävla skitprogram.

Jobbet ringde imorse men jag valde att trycka bort dem. Jag visste ju att de ville att jag skulle komma omedelbart och fem över sex på morgonen så känns det inte så jäkla frestande, speciellt inte när jag inte varit inställd på att jobba. Hör de av sig dagen innan så är det lugnt men det är så jävla störande när de väntar sig att jag ska ställa mig i givakt och infinna mig omedelbart. Nån respekt för ens egna liv får man ha, de utnyttjar en redan som det är när man är timanställd men jag är glad att jag har något att gå till vissa dagar. Det är jag extremt tacksam för.

Sitter och väntar på ventilationsgubbar som ska kontrollera alla ventilationstrummor och liknande i lägenheten,chockerande nog så har jag tre stycken i min etta.

Jag fasar mer och mer för festen nästa helg. Jag är plågsamt medveten om hur illa till mods jag kommer känna mig med dem men men, det blir kanske bra. Det är ofta när man minst väntar sig det som det blir som bäst. Men åh.

Eddie

Dagens känsla

Today's Blandband

• You have killed me - Morrissey
• White Wedding - Billy Idol
• Cheek to Cheek - Sahara Hotnights
• Like a Rolling Stone - Bob Dylan
• Pipedown - Babyshambles
• Bling - The Killers
• One piece at the time - Johnny Cash
• First class riot - The Tough Alliance
• 1000 nights of thunder - Alphabeat
• Civil War - Guns n' Roses
• She's so Untouchable - Johnny Thunders
• Fuck the Pain away - Peaches

Trots regnet så känner jag mig nyförälskad, i vad vet jag inte men det ligger och spirar i bröstkorgen idag. Det är samma känsla som när man just har gått från det där första mötet med någon, det där pirriga och fnissiga, förväntan och andnöd, fingrar som trycks mot nykyssta läppar...

Eddie

Kill bill

Det är dags att ta död på honom. Jag har under några veckor nu suttit och funderat på hur min story ska ta sig uttryck, var den är på väg men en dag när jag stod och inhalerade så kom jag på den eminenta ideén, klart han ska dö. Eller vara död rättare sagt. Vilken tillfredställelse. Hämnden är så bekväm och trygg. "Det känns tryggt helt enkelt"

Jag har vunnit över Bumling lampan efter ett och ett halv år,hah, den hänger nu och dinglar i mitt kök. Jag visste väl att det fanns hopp. Min lägenhet har fått fler tillskott, en knallgrön fåtölj som min bror avskyr men som jag älskar innerligt. Nu är det bara köksbordet som ska dit och sen måla och tapetsera lite till, sen kanske jag kan lugna ner mig.
På tal om brodern, han retar mig till vansinne. Han måste ut!

Kommande lördag kommer bjuda på Eurovision kväll hemma hos mig. Ja, jag vet, det är smaklöst och dåligt men det är just det som vi älskar. Det ska ses. Jag ska håna, förfasas och samla inspiration från schablonerna. Hoppas Eirikur kommer vidare. Jag behöver se han live för att få tidernas bästa skratt tror jag.

Tydligen hembjuden på fest med machomännen nästa helg. Fuck.

Eddie

Seriegubbar

Veckorna flyger förbi, är redan en bra bit in i Maj och SIESTA! närmar sig med två veckor kvar bara.

För någon vecka sen så kände jag för första gången sen jag kom hem en längtan efter London och livet där men landade snart i förnuftet och är nu åter biten av hemtrakten. När man åker genom skåne en solig dag i början på maj och rapsfälten lyser knallgula mot de gröna kullarna, bokskogarnas golv är fulla av vita blommor och vidderna sträcker ut sig mot horisonten...då vill jag inte vara någon annan stans.

Tiden som har passerat sen jag sist skrev har bjudit på en del.

Förra helgen så var det release fest på gamla Sharky's för Sleazy Joe och i brist på annat så begav jag, Vesslan och Patsy oss dit. Det är nog det mest geniala vi gjort på många sätt och vis. Det visade sig snart att ett annat band från Malmö skulle spela först och när sångaren glider förbi så inser jag att jag känner igen honom från Malmö.

Det som följde därefter var ju en mindre uppenbarelse för tre damer i sina bästa år, utsvultna på sköna män. Ett litet tag därefter så träder dessutom Protesmannen in och Patsys uppmärksamhet riktades åt ett annat håll...

det var en bra kväll på många sätt men med tråkiga konsekvenser på sätt och vis. Illusionen om mannens godhet krossades som vanligt, det är bara att inse, men are shit!;)

Men fan, Hässleholms elit letade sig ut iallafall, det var uppfriskande att vara omgiven med sköna människor med personlig stil och slippa Kings Heads homogena massa.

Jobbade hela helgen och måndagen så sen var jag så gott som stenad av trötthet på tisdagen efter valborg och sov till 13.00, något som knappt har hänt i mitt vuxna liv. NAJS!

Denna helgen har bjudit på Kings Head trots att jag helst inte vill sätta min fot där. Tog igen mig från förra helgen när jag inte kunde dricka så det blev kanske lite väl mycket på den fronten men jag hade roligt iallafall utan att behöva yttre stimulans.

Träffade machomännen, åh fan, skrattet bubblar inom mig större delen av tiden när jag ser dem kralla sig, bröla och framhäva sig själva hela tiden i bästa macho man stil. Blev positivt överraskad över honom iallafall, han som jag en gång tyckte om men tvingades inse var ett rötägg har nu börjat om.
Men förklara detta för mig, varför ser jag alla som seriegubbar? de är karikatyrer, förstärkta och nästan förlöjligande emellanåt?! är det den tråkiga omgivningen som tvingar dem att lägga sig till med diverse egenskaper och utseenden som gör det svårt att ta dem på allvar? Är jag också, skrämmande nog, också sedd som något sjukt orginal eller är det bara jag som ser världen på det här viset?

Det är i vilket fall klart att Feathery Strokern måste utforskas, mysteriet och spekulationerna runt honom bara ökar hela tiden, tror inte jag kan slappna av förrän jag hittat nyckeln till gåtan.

Kvällen i övrigt bjöd på en man i mina glittriga stilettklackade pumps, dans, en manlig yo-yo hälsning, en barndomskompis, läskiga 150cm män i randiga tröjor och svängande höfter, ett gästspel från en pest eller kolera psykopat och en vacker man i mustasch som jag inte sett sen gymnasiet.
Vi syns.

Eddie.

ps.bilder kommer hädanefter läggas upp på http://wilserin.bilddagboken.se ds.

Feathery Strokers

Dagarna passerar och så gör även mitt liv. Denna veckan har spenderats i Hästveda city och ja jag är ironisk när jag säger city för alla som av någon hemsk anledning har haft vägarna förbi Hästveda vet att det är byn som gud glömde, byn som alla med liv i kroppen har flytt för länge sen. Det är ett sorgligt kapitel minst sagt, där är enbart gamla eller barn, resten flydde så fort de fick cykla utan cyckelhjälm. Husen visar på samma sorgliga öde, krossade rutor och skamfilade fasader...det är som att vara tillbaka på 50 talet eller en öde western håla där enbart buskbollar rullar genom huvudgatan och in under saloonens sväng dörrar. Anyway, jag har jobbat på vårdcentralen där denna veckan och låt mig säga som så att det måste vara världens slappaste jobb och den trevligaste personalen man kan hitta. Tydligt bevis på att stress gör ingen gladare. Imorgon är sista dagen och det är väl trist på sätt och vis men det ska bli skönt att slippa se den deprimerande omgivningen.
På nyhetsfronten så finns det egentligen inget att berätta, var ute i helgen och tillåt mig att skratta. Hässleholms killar består av freaks, posers och feathery strokers. Det ni. Hah. Träffade nåt freak som såg ut som om han kom från spelet Spökslottet komplett med vitt hår på ända, piercing i läppen och stirrande ögon. Sen hade vi feathery stroker nummer 1...det värsta av det värsta, för er som inte läst Anybody out there och vet vad en feathery stroker är så följer härmed en beskrivning : en feathery stroker är en kille som kan verka normal på utsidan men egentligen är en mes, en tönt, en besvikelse och framför allt en dålig ursäkt för en man...i sängen är han en sån vedervärdig människa som håller på och smeker en fjäderlätt i timmar och tror att han är underbar medans man helst av allt vill rulla ihop en tidning och slå han hårt i huvudet.
Iallafall, jag funderade en kort sekund på att ragga upp honom för jag tror att det hade varit ett lätt byte men sen...det hade ju varit en komisk affär utan tvekan, isåfall hade det fått vara för skojs skull och inte för nåt annat. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte för mig, feathery stroker eller freak. Poser är uteslutet.
Byeee!

Eddie

Hässleholm

Hässleholm och jag är återförenade, det har gått sex dagar och vår förälskelse spirar för fullt. London och jag har avslutat vårt förhållande och det känns lika sunt som det kändes att flytta dit för lite mer än ett år sen.
Mamma och Hans mötte mig på Hässleholms station och hjälpte mig med mina förbannade väskor, blev nästan genuint glad att se honom till och med. Blev sedan serverad middag hos mor och fick träffa mina kära jättar. Därefter var det äntligen dags att gå över till Karin. Scenariot är som följande, jag går över gatan, ställer mig i hissen och när jag stiger ut på tredje våningen och gör mig beredd att ringa på klockan så ser jag att dörren är på glänt redan och där står min älskade Patsy, kisande, med en ciggarett i handen i ett rökmoln och knuten som ett smäck på huvudet. Jag var hemma. Ullan var inne i lägenheten och harmoni inombords infann sig. Det kommer bli en bra sommar. Det känns dock att man är tillbaka i småstadslivet igen men än så länge kan jag distansera mig och myser av att frottera mig med allt litet och tragiskt!haha Under fredagen satt vi några hemma hos ulrika, grillade ute på en stubbe och hade en mycket trevlig kväll. Sen kom lördagen och med lördagen kom Biljardkompaniet. Herre-gud. En extremt deprimerande lokal med cirkus tio personer och då räknar vi inte in personalen. Det blev dricka och det blev Pest eller Kolera. Kvällen avslutades med att några freaks anlände och yes, Jennifer var hemma i Hässleholm igen med råge. Jisses. Är det såna här killar som erbjuds så får det gärna vara. Yep. Ensamheten ter sig genast väldigt lockande! Men vi får se vad framtiden har att erbjuda mig.
Jag saknar mina vänner som är kvar i London och jag saknar Stanley. Sofia läser du det här så kom hem snart för sjuttsingen så vi kan ses!

Kärlek.
Eddie.

Black Cab

Jag later Jens tala for mig idag so here it goes...

Oh no goddamn

I missed the last tram

I killed a party again

goddamn goddamn

I wanna sleep in my bed

I wanna clean up my head

don't wanna look this dead

don't wanna feel this dread

I killed a party again

I ruined it for my friends

well, you're so silent Jens

well maybe I am, maybe I am

Now at the central station

no time for being patient

I feel like going home

but at the same time I don't

black cab, black cab....

And I've heard all the stories

'bout the black cabs amd the way the drive

but if you take a ride with them

you might not come back alive

They might be psycho killers

but tonight I really don't care

so I say turn up the music

take me home or take me anywhere

black cab, black cab...

You don't know anything

So don't ask me questions

You don't know anything

so please don't ask me any questions

You don't know anything

so don't ask me questions

just turn the music up

and keep your mouth shut

black cab, black cab....

Dagens filosoferande....



Emellanat sa stoter man pa de dar fantastiska
manniskorna i varlden som far det dar lojligt saliga leendet att spridas over ens lappar, det dar leendet som fortfarande leker i ens mungipor efter det att personen lamnat rummet. De ar ganska sallsynta men nar man val stoter pa dem sa vet man att de ar av den sorten. De ar intagande och deras livsgladje ar berusande och vacker. Jag saknar folk nar jag ar har i London men det hjalper att det finns andra manniskor som far mig att kanna mig levande och lite mindre ensam. Victor lamnar mig alltid leende. Varfor kan vi inte alla vara sa dar oforstorda och fortfarande ha den dar entusiasmen och tron pa att vi kan vara vem vi vill och bli den vi onskar? nar slutar vi bry oss och finna oss i det som kommer i var vag? det far mig att kanna hopp om att det kanske inte ar slut an, att kanske sa finns det hopp for min egen sjal ocksa. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att jag blivit bitter och missunsam, att aren har passerat och jag har bara latit dem ga utan att bry mig om vad som fyllde de dar 365 dagarna.

Why can't we all just stay beautiful?